Den nya svenska tanten

Min mormor, typ i 45-års åldern. En svensk tant redan då. När blir man tant - är det när man uppnår en viss ålder eller är det en fråga om attityd?

Den svenska tanten fotograferad av konstnären Susanna Arwin, 1995. Men ärligt talat - den här svenska tant-tanten är väl ganska utdöd nu? Inte ofta man ser dessa grå varelser gå runt på stan numera. Den svenska tanten verkar ha bytt skepnad. Och jag har under en längre tid funderat på fenomenet den nya svenska tanten. Vem är hon? Hur ser hon ut? Jag har studerat tanter ett tag och kommit fram till följande:

Olika typer av den nya svenska tanten:

1. Den stora manhaftiga tanten

Den stora manhaftiga tanten är en mycket vanlig svensk tant-sort som jag ser varje dag. På tunnelbanan. I affären. De säljer medicin till mig på apoteket. Tar mitt kissprov på sjukan. Klagar på snorungar på stan. De svarar i telefonen när jag ringer till Försäkringskassan. De går ut med hunden i området där jag bor.

Denna tant är kraftigt byggd, har kort hår i manlig frisyr och ganska manhaftiga drag i ansiktet (eventuellt lite ansiktsbehåring här och där) och har både pondus och integritet. Hon är trevlig men både barsk och lågmäld vilket gör henne lite till en vulkan som är lugn ända tills det finns något som hon upplever som irriterande, störande eller helt enkelt inte hennes topp te. Hon är snäll mot barnbarnen men lär dem var skåpet ska stå när det behövs möbleras om i deras uppfostran.

2. Den lilla smala androgyna tanten

Den lilla smala androgyna tanten är besläktad med föregående sort, men betydligt mindre och lättare till intrycket. Hon är tunn och skör men med androgyna och lätt manliga drag vilket väger upp det spröda intrycket. Den lilla smala androgyna tanten har mycket kort hår (som kan upplevas mer "tuff" och "fräsig" än den stora manhaftiga tantens korthåriga frisyr som är mer naturligt virvlande och bångstyrig) och bär ofta glasögon. Hon talar ofta med en gäll och hög röst och gillar att höras. Hon är lite purky men inte för mycket och ler gärna i tid och otid. Den lilla smala androgyna är ofta sportig och resmålen innefattar kanske cykling, vandring (med gåstavar!) eller annan fysisk aktivitet. När hon blir arg blir hon bitchig och otrevlig. Lite som när en liten bjäbbhund skäller. Hon är snäll mot barnbarnen och lär dem hur verkliga världen fungerar medan hennes dotter,  iklädd i Odd Mollytröjor, saftar och syltar enligt TV-kockarna Tina och Leilas recept. Den lilla smala androgyna tanten arbetar mycket bakom kulisserna i det svenska samhället; på statliga verk, sjukhus, på Försäkringskassan, Skatteverket och dylikt. Hon är omtyckt på arbetet men kan sitta och prata skit om kollegorna i timmar i fikarummet som ett litet perverst nöje.

3. Bibliotikarien

Bibliotikarien är olik de två ovan nämnda tant-sorterna på många sätt. Hon har nödvändigtvis inte kort hår, snarare en kort page eller axellångt hår i naturlig färg (eventuellt lite slingat kan förekomma hos vissa) och ofta klippt lugg som ger ansiktet en mjukare inramning som gör henne mer feminin.Bibliotikarien är nära besläktad med kulturtanten (se nedan) och engagerar sig i kulturen, speciellt i sitt närområde men är precis lika intresserad av natur, trädgårdsskötsel och har ett genuint intresse för design och kläder (vill inte säga mode här, kläder är ett mer passande ord). Hon är lite mystisk, tystlåten men bright och witty. Hon är en fantastisk mormor som hjälper barnbarnen att göra fina tavlor av inramade löv och blommor som de torkat tillsammans och pressat i hennes böcker.

4. Kulturtanten

Kulturtanten har blivit ett riktigt samhällsfenomen och det dröjer nog inte länge innan ordet kläms in i Svenska Akademins ordbok. Kulturtanten älskar kultur! Ett big fan av teater, konst, dans, mode (ja, nu kan jag använda det ordet), design, smideskonst och allmoge, historia, film och litteratur. Kulturtanten är purky men svår och kan pendla lika mycket mellan svart och vitt som ränderna på deras favoritdesigner Gudrun Sjödéns kläder. De har "coola" glasögonbågar i diverse suspekta former och färger som ska upplevas ungdomligt men som tyvärr istället blir tantiga element i deras annars så ambitiösa försök att uppnå evig ungdom (läs: flower-power, mahjong, progg och sådant som de upplevde under sin ungdomstid, alltså inte Hello Kittyprylar och Lady Gaga-klackar). Kulturtanten gillar att piffa och pynta sig i lager på lager, märkliga kreationer som tar plats och ser ut som ett bestyr (men de kan de leva med) och smyckena är stora och iögonfallande i material som sten, glas, trä och självklart silver som får vara hur stora och tunga som helst runt halsen, armen, på fingret eller som brosch på deras gigantiska ponchos.

Kulturtanten är Drama Queens (som de delar med Posh-tanten, se nedan) och gillar att höras, synas och slänger med svengelska uttryck och någonstans pirrar det till i dem när de lättvindigt kan använda ord som kuk, fitta, knulla och orgie i olika kultursammanhang (något som den stora manhaftiga och den lilla smala androgyna aldrig någonsin skulle drömma om att prata om). Kulturtanten är en finfin mormor åt sina barnbarn och hon tar med dem till diverse vernissager på Hornsgatan i Stockholm eller lär dem om Strindberg och Matisse under deras dag tillsammans på något museum.

5. Posh-tanten

Posh-tanten är en stilig variant av den svenska tanten. Deras yttre tycks både glänsa och strama på samma gång och de vita tänderna bländar en ofta som kontrast till deras dyrbara solbrännor (från exklusiva utlandsresor med manliga "vänner" (kk) som kallas Noppe, Snotte eller Ludde). De tindrar och glittrar både här och där men det yttre kan verkligen bedra, då dessa tanter ofta upplevs som bitchiga, diviga, otrevliga, eller rent ut av som demoniska "surkärringar". De finns ofta i de fina områderna i de svenska städerna och lever fläckfritt i sina dyra villor och herrgårdar. Men bakom all puts finns smuts och det gör dessa tanter till ganska mytomspunna. Posh-tanten är mycket medveten om sin kvinnlighet och bär mycket smink, botox och smycken för att förhöja den. Hennes största fobi är ålder och förfall, att inte göra rätt och att inte passa in i sitt sociala sammanhang. Det kostar dem både pengar och energi vilket resulterar i att de har mycket lite tid för annat. De skrattar gärna, men bara åt sådant som gynnar dem eller som känns passande. Posh-tanten är bra med barnbarnen och lär dem både vett och etikett och hur man fondsparar smart och gynnsamt.